Några har hört av sig med förhoppningen om att operationen av det vänstra ögat (som jag berättade om i ett tidigare inlägg) gick bra.

Det finns en historia att berätta.

Gårdagen då allt skulle ske blev strulig. Jag möttes av en överraskning vid ankomsten till S:t Erik: operationen hade helt sonika skjutits upp någon månad.

Efter det att jag omtumlad hade lämnat sjukhuset för några dagar sedan med en kallelse till operation i handen, hade läkarteamet kommit på andra tankar.

Men de glömde att berätta det för mig.

Sent omsider fick jag igår prata med en ansvarig läkare. Att jag fick göra det var tack vare en sköterska som insåg hur fel det hade blivit, och som försökte göra allt för att hantera den pinsamma situationen.

Jag kan förstå deras ändrade medicinska bedömning, även om den hade kunnat göras redan när jag var där några dagar dessförinnan. Men alla kan göra fel. Det är bra att det finns rutiner där läkare diskuterar sina beslut med varandra, och kan rätta till fel som görs. Jag klagar verkligen inte på det.

När det gäller det administrativa känns det betydligt surare. Uppenbarligen klickade rutinerna totalt. Att jag inte hade behövt oroa mig är en sak. En annan är att allt det jobb som andra på min hemmaplan lade ner för att täcka upp för mig, gjordes i onödan.

Och det enbart för att den helige Erik hade glömt bort att meddela mig.