I Göteborg för projektmöte om ”granskning och styrning i staten”.

Med granskning avser vi i projektet alla de – allt vanligare – aktiviteter som brukar kallas utvärdering, certifiering, revision, rankning, tillsyn, inspektion eller något annat (kanske till och med granskning).

Styrning handlar om att på olika sätt försöka förändra något i samhället. I projektet är vi mest intresserade av regeringars styrning.

Både granskning och styrning är förstås begrepp laddade med en massa olika innebörder, och det finns hyllmetrar skrivna om hur de kan förstås. Gott så.

Ofta tycks det som att regeringar ibland ökar sina ambitioner att granska, eftersom de inte förmår eller har möjlighet att tänka nytt kring styrningen.

Det blir sällan så bra. När regeringars sätt att styra sina verksamhetsområden får negativa konsekvenser borde de istället tänka om och försöka styra på ett nytt sätt.

Istället försöker de (åtminstone ibland) kompensera, eller maskera, brister i styrningen med ökad granskning.

Hanteringen av aktiebolagen i skolan är ett bra exempel. Det nuvarande systemet hade säkerligen aldrig införts ifall politikerna då och där i början av 1990-talet hade kunnat förutse konsekvenserna av sina beslut.

Nu har institutionen aktiebolag ätit sig in i ett område, där den aldrig borde ha fått fäste. Den har också fått starka ”särintressen”.

Så när systemet nu ligger fast tycks det omöjligt att tänka om när det gäller den övergripande styrningen, trots att de negativa konsekvenserna tycks uppenbara.

Istället ökar granskningarna. Det måste exempelvis granskas så att aktiebolagen inte gör för höga vinster, trots att själva syftet med aktiebolag i grunden är avkastning på kapital.

Granskningar får (ibland) på det här sättet kompensera för en bristfällig styrning.