Lite Norrköpingsnostalgi igår kväll. Konsert på Uppsala Konsert och Kongress: ”Plura, en man av hjärtat”.

När vi kom dit tänkte vi att Plura & Co. verkar har hittat en lite äldre publik. Sedan insåg vi att det nog var Eldkvarns gamla vanliga publik som bara hade kommit lite till åren.

Kul ändå med att se ett gäng gråstänkta seniorer i slutet av konserten hoppa omkring mer nävarna i luften till Pojkar, pojkar, pojkar.

Och det är skoj att påminnas om Bajdoff, Zamora, S:t Persgatan och biograf Rialto (där jag en gång i tiden såg Polanskis Repulsion).

”Det är inte min stad längre”, sjunger Plura, men riktigt sant är det ju inte. Varken för honom eller mig.

Alla kungarna från Broadway var inte på scenen den här gången, utan det var Plura med ett yngre (väldigt tight) band.

Det är väl så med Pluras texter att de ibland närmar sig pekoralen, men på något sätt räddar han dem alltid. Med hjälp av vad, kan man fråga sig.

Tja, kanske är det det där hjärtat.