Jag var lite orättvis mot Göteborg i förra veckan.

Lade ut ett grådaskigt kort på Facebook på fredag morgon från ett regnigt Drottningtorg. Det var verkligen en sådan morgon … ni vet hur det känns.

Många gillade. Det kändes ändå efterhand lite kymigt att stryka fördomarna om staden medhårs, för det är ju så – som ni säkert vet – att Göteborg är en fin stad.

Ibland kanske lite regnig … och det blöta kommer liksom lika mycket från sidan som uppifrån, vilket gör att paraplyer bara delvis är till någon hjälp.

Skälet till att vi kom iväg västerut var att Maria var anlitad för att opponera på en avhandling på Förvaltningshögskolan (hon gjorde det naturligtvis på ett excellent sätt). Jag hängde med.

Vi hade sedan en fin helg. Maria träffade lite kompisar från förr och sökte upp platser där hennes farmor och farfar en gång i tiden hade bott (Redbergslid).

Konstmuséet i Göteborg har fina samlingar, kanske särskilt av svensk konst (Zorn, Bergh, Hjertén, Kylberg, Åke Göransson) men det finns också Rembrandt, Munch, Degas och Monet och mycket annat.

Och så den enastående Helene Schjerfbeck (bilden uppe till höger).

Vi hejade förstås på Karin Boye utanför Stadsbiblioteket (Peter Lindes bronsstaty).

Och så åt vi fisk och skaldjur på Sjöbaren. De läckra ostronen kom dock inte från västkusten utan från Marennes i Frankrike.

Den där bilden på Drottningtorget i snålblåst och regn som fick så många gillanden och glada nunor på fejan, avspeglar förstås en sanning om Göteborg.

Men det är verkligen inte hela bilden.