Torsdag och fredag i veckan medverkade jag vid en forskningskonferens på Stockholms universitet (Aula Magna).

Score var arrangör och (det måhända något pretentiösa) temat var Organizing the world 2.0.

Score står för Stockholm Centre for Organizational Research.

Kul var det … många intressanta diskussioner. Välarrangerat. Väldigt roligt att så att säga ”live” igen kunna träffa forskarkollegor.

Jag och Olivier Borraz presenterade vårt jämförande projekt om covidhanteringen i Sverige och Frankrike. Jag kommer att skriva mer om det projektet framöver på bloggen.

Maria berättade om sin studie av hur utbildningen av rektorer har förändrats: från 1970-talets ambition att rektorerna skulle prya på föräldrarnas arbetsplatser för att lära sig om sitt lokalsamhälle till den nuvarande inriktningen där staten bestämmer ganska exakt vad rektorerna måste kunna.

Vi fick oss mycket intressant till livs under de två dagarna.

En av flera intressanta presentationer gjorde Martin Gustavsson, som är ekonomhistoriker. Han visade hur resurstilldelningen till universitet och högskolor har förändrats. När en bråkdel av befolkningen läste vidare (fram till slutet av 1960-talet) hade studenter långt fler lärartimmar än de har idag.

Idag är ambitionen att hälften av en årskull – många från studieovana miljöer – ska läsa vidare. Många skulle behöva mer vägledning från lärare. Verksamheten är helt enkelt underfinansierad (eller överbefolkad).

Det mesta under konferensen skedde i parallella seminarier, men det erbjöds också tre så kallade keynotes, dvs. föreläsningar som alla kunde lyssna till.

En av dem – den roligaste – ägde rum under konferensmiddagen. Gunnar Johansson (ett påhittat artistnamn) berättade om politiken i Gimo. ”Gimo, the Gateway to Southern North Uppland” (bilden uppe till höger).

Lyckade dagar på det hela taget.

Och på fredagkvällen avslutade jag och Maria konferensen med en lyxmiddag på Brasserie Godot på Grev Turegatan.

Inte enbart för att kunna skriva att Godot den här gången fick vänta på oss.