Abstinensen kommer väl snart att slå till. VM är över, och det är några månader innan Allsvenskan sätter igång.

Det finns kanske inte så mycket att tillägga om världens största spektakel.

Jag missade många matcher i inledningen av gruppspelet, men har alltifrån den tredje avgörande (och oavbrutet spännande) omgången sett det mesta.

Fotbollsmässigt har det varit den bästa VM-turneringen någonsin, och finalen var – som många har påpekat – ett drama utöver det vanliga.

Argentina var det bättre laget och förtjänade segern, men tufft förstås för Mbappe att inte få vinna när han gör tre mål i en final.

Även om det är svårt med jämförelser över tiden, visade nog Messi att han är den bäste någonsin.

Min (kanske inte särskilt originella) VM-elva: Martinez (Argentina) – Hakimi (Marocko), Otamendi (Argentina), Thiago Silva (Brasilien), Hernandez (Frankrike) – Bellingham (England), Amrabat (Marocko), Griezmann (Frankrike), Kovacic (Kroatien) – Messi (Argentina), Mbappe (Frankrike).

Trots protester mot migrantarbetarnas villkor och brister i mänskliga rättigheter, tvingas man nog konstatera att turneringen blev en marknadsföringsframgång för Qatar.

Två PSG-spelare dominerade finalen (Messi och Mbappe), och PSG (Paris Saint-Germain) är en klubb som ägs av Qatar.

Emiren i Qatar, Tamim Bin Hamad Al Thani, fick avsluta turneringen med att – med hjälp av FIFA-bossen Infantino – hänga en traditionell så kallad bisht på Messi.

Det var knappast läge för Messi att neka, även om han nog helst av allt hade lyft bucklan i den blåvita argentinska tröjan.