En del grejer verkar vara konstanta. Ta till exempel problemen med tågen: att de inte kommer i tid; inte erbjuder så hög komfort som man önskar; och att det sällan ges korrekt information.
Jag har åkt tåg hela mitt vuxna liv och minns hur eländigt det var att åka långa sträckor i slutet av 1970- och början av 1980-talet (när det var privatekonomiskt möjligt började vi flyga istället). Under 1980-talet åkte jag pendeltåg i Stockholm varje vardag och det var ofta, ofta problem (SJ körde då pendeltågen åt SL).
Jag åker pendeltåg nu också och kan inte annat än bli förvånad över hur svårt det verkar vara att få tågen att gå enligt tidtabell och att informera på ett vettigt sätt. Jag hörde att det nyss hade informerats i ett stillastående tåg att: ” … vi har ingen aning om hur lång tid det här kommer att ta”.
Visst kan man bli bekymrad över sakernas tillstånd (se relativt nytagen bild från Årstaberg station), men jag har ändå lite svårt att stämma in i kören som påstår att det var bättre förr.
Så länge jag minns har det alltid både funnits missnöje med den nuvarande situationen och påståtts ha varit bättre förr.
Blyerts och blad 