Intuition

Publicerat den februari 22, 2015 av bengtjacobsson

”Varje gång vi använder teknologin för att få en skymt av verkligheten bortom det vi uppfattar med våra sinnen, bör den intuition vi ha fått av evolutionen inte hänga med i svängarna”.

Så skriver Max Tegmark i boken Vårt matematiska universum. Mitt sökande efter den yttersta verkligheten (Volante Förlag), som ligger på nattduksbordet.

Intuitionen har utvecklats evolutionärt, menar Tegmark, och nya upptäckter strider ofta mot intuitionen.

Den grottkvinna som i forntiden, vid åsynen av ett lejon, tog sig en funderare över vad materia egentligen kunde vara, raderades raskt ur genpoolen. Hennes kompis i grottan som istället satte sig i säkerhet (och inte grubblade så mycket på hur stor del av lejonet som egentligen var tomrum), ökade betydligt möjligheterna att föra de egna generna vidare.

Tegmarks funderingar om parallella universa, att vi kan befinna oss på flera platser samtidigt och att den fysikaliska världen inte bara kan förstås som matematisk, utan faktiskt är matematik, väcker fantasin.

Men det kan vara svårt att hänga med i svängarna. Intuitionen säger mig att Tegmark kanske inte har alla hästar hemma.

 

 

Publicerat i Forskning | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Rulltrappor

Publicerat den februari 21, 2015 av bengtjacobsson

 

En av mina söner brukar säga att

civilisation förutsätter rulltrappor.

 

I så fall

är det oroväckande

att rulltrapporna i tunnelbanan står stilla.

 

En tjänsteman påstår att

problemet består i en

kortsynt och klantig upphandling av

rulltrappsunderhåll.

 

I så fall

vore det klokt att

stärka beställarkompetensen.

 

Men jag vet inte.

Och de ansvariga verkar heller inte veta

varför det inte längre går att lita

på rulltrapporna.

 

Tänk om det handlar om

civilisationens sönderfall,

att rulltrappseländet förebådar

att allt annat också kommer att gå sönder.

 

I så fall

kanske vi ska försöka

tänka lite mera

utanför boxen.

 

 

Publicerat i Dikter | Lämna en kommentar

One train may hide another

Publicerat den februari 19, 2015 av bengtjacobsson

IMG_1322Den amerikanske poeten Kenneth Koch såg en gång – det var i Kenya – en skylt vid en järnvägskorsning där det stod: One train may hide another.

Inspirerad av detta skrev han senare i livet en dikt som vidgade perspektivet från  järnvägskorsningar till (allt) annat:

”In a poem, one line may hide another line/As at a crossing, one train may hide another train/That is, if you are waiting to cross/The tracks, wait to do it for one moment at/Least after the first train is gone.”

Lite konstiga radbrytningar är det, men det är en fin dikt (här finns den i sin helhet), fylld av noggranna och ofta roliga iakttagelser.

Dikten tycks säga att det alltid kan finnas någonting bakom det som man ser, och att man bör vara uppmärksam på det:

”And one dream may hide another as is well known, always, too. In the/Garden of Eden/Adam and Eve may hide the real Adam and Eve/Jerusalem may hide another Jerusalem/When you come to something, stop to let it pass. So you can see what else is there”.

När februari känns som en motig månad, bör man kanske förlita sig på Koch:s vägledning. Klokt att vänta och ge sig själv chansen att uppmärksamma det där andra som också finns där någonstans:

”It can be/important/To have waited at least a moment to see what was already there.”

 

 

Publicerat i Kultur | Märkt | Lämna en kommentar

Mardi Gras

Publicerat den februari 17, 2015 av bengtjacobsson

IMG_3380Det har blivit en del semlor (den här mycket motiga månaden februari), så jag bör väl rapportera vilka som har varit bäst.

Semlorna från Lundbergs Konditori (Gröndal) håller jag som godast. Vissa kanske tror att det beror på lokalpatriotism, men så är inte fallet … det  handlar om mandelmassan.

Delad andraplats går till: Centralkonditoriet; Güntherska; Ofvandahls (i Uppsala), Chic vid Mariatorget; Vetekatten och Stinas (i Stockholm).

Jag har inte ätit någon dålig semla. Kvaliteten på semlor i landet verkar ha ökat markant under senare decennier (liksom priset). Jag gillar minisemlor bäst. Risken är dock att det blir lite ostadigt under hemtransporten, att härligheten faller och hatten trillar av (se bilden ovan).

Lösningen är självfallet att köpa flera, så att det blir lite trängsel i påsen.

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Forskning och framsteg

Publicerat den februari 16, 2015 av bengtjacobsson

IMG_2127Jag pratade nyligen med en kollega som ger sina studenter i uppgift att läsa artiklar i vetenskapliga tidskrifter från de senaste fem åren. Och detta för att ta reda på vad som händer vid forskningsfronten.

Inga artiklar äldre än så, och enbart de allra mest prestigefyllda tidskrifterna.

Tanken är att det finns förädlad kunskap samlad i dessa tidskrifter, nya och bättre teorier har ersatt gamla, det urmodiga har sorteras ut och det värdefulla blivit kvar.

Idén är den om kumulativitet … att vi blir klokare och klokare. Gör framsteg.

Men hur förnuftig är egentligen föreställningen att vi inom samhällsvetenskaperna ägnar oss åt att gradvis bygga på och fylla igen de luckor som finns i kunskapsbygget.

Inom medicinen är idén om kumulativa framsteg högst rimlig. Ifall jag får problem med hjärtat eller behöver dra ut en tand, vill jag att doktorer och tandläkare ska kunna det allra senaste inom kranskärlsvidgning och anestesi.

Men när det gäller frågor om hur makt kan utövas och granskas, hur gemenskaper görs möjliga, hur beslut fattas, hur motstånd organiseras och varför vissa idéer och föreställningar tas för givna, är vi nog inte (teoretiskt) så mycket klokare idag än tidigare. Det här är eviga frågor som samhällsvetare alltid har brottats med.

Framstegsidén är nog mer rimlig inom andra vetenskapsområden.

Visst kan vi uppmana studenter att botanisera i de allra senaste tidskrifterna, men vi bör framförallt erbjuda texter som försöker greppa över helheter, och som relaterar till andra texter som har försökt att göra detsamma.

 

 

Publicerat i Forskning | Märkt , , | Lämna en kommentar

Organiserad osämja

Publicerat den februari 13, 2015 av bengtjacobsson

IMG_1040En liten kommentar till den infekterade konflikt som enligt rapporter i Svenska Dagbladet tydligen för närvarande ”rasar” mellan chefen för Riksbanken, Stefan Ingves och generaldirektören för Finansinspektionen, Martin Andersson. Enligt tidningen befinner sig de båda myndigheterna på kollisionskurs.

Enligt Dagbladet skapar konflikten oro inte enbart på de finansiella marknaderna, utan ända upp i Finansdepartementets ledning. Man kan väl hoppas att de inblandade cheferna ändå kan tala med varandra.

Att det finns konflikter mellan de båda organisationerna är dock varken konstigt eller problematiskt. Staten kommer aldrig att bli den väl sammanhållna organisation, som vi ibland tänker oss att ett företag eller en intresseorganisation kan vara. Den statliga organisationen ska nämligen avspegla de olika och ofta motstridiga uppfattningar som finns i samhället.

Staten som organisation är konstruerad utifrån en princip om organiserad osämja.

En klokt organiserad stat består alltid av delar som drar åt olika håll. Konflikter är normala. Det kommer alltid att behöva finnas mekanismer som hanterar osämjan, men konflikterna varken kan eller bör organiseras bort.

Sådana som talar om AB Sverige, och om staten som en koncern, har nog inte riktigt förstått det sinnrika i organiseringen.

Vid vissa tillfällen kan leden behöva slutas, men den hierarkiska befälsordningen bör inte bli alltför dominerande under alltför lång tid. Då riskeras nämligen både lyhördheten mot medborgarna och effektiviteten i verksamheten.

Ingves och Andersson bör kunna tala med varandra, men att de är oense är således helt i sin ordning.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Motala ström

Publicerat den februari 12, 2015 av bengtjacobsson

Några dagars ofrivilligt sängliggande har ägnats två böcker: Lena Anderssons Utan personligt ansvar och Ulf Lundells Visenterna. Jag fick väl nog av båda efter ett par hundra sidor, men läste ändå vidare (dock inte till slutet i någon av dem).

Utan personligt ansvar handlar om Ester Nilssons besatthet av sin önskan att dela livet med en man som inte vill dela sitt liv med henne. Som läsare stämmer man redan tidigt in i den kör av rådgivare som säger åt Ester att göra något vettigare av livet än att tråna efter Olof.

Medan Anderssons bok är mikroskopisk filosoferande om Esters känslor, består Lundells av ständiga känslomässiga utbrott över tillståndet i landet. Lundells huvudperson i Visenterna, Frank Kornfeldt, bär på en del misantropiska drag och boken ägnas dennes kommentarer om politiken, kulturen, media, fåglar och allt möjligt annat.

Visenterna påminner till både form och innehåll den blogg, Badger’s Drift, som Lundell skriver på. Lundell är roligare att läsa än Andersson och Visenterna innehåller många väl formulerade iakttagelser om samhället. Den skulle dock ha tjänat på mindre flöde och mera pregnans. Andersson ägnar inte samhället runtomkring relationen något intresse alls.

Jag blev också lite fundersam när Andersson livfullt beskriver ljuset över östgötaslätten under en resa från Stockholm till Norrköping (Ester hade köpt en bil, enbart för att kunna skjutsa mannen i hennes drömda liv). För egen del har jag aldrig tänkt på åkrarna just nedanför Kolmården som östgötaslätten. Inget att orda om kanske men sedan …

IMG_0653När Ester kommer till Norrköping äter de på en restaurang ” … vid kanalen”. Ooops, kanalen. Vilken dj-a kanal? Motala Ström rinner genom Norrköping, och det är den strömmen som historiskt möjliggjorde framväxten av Norrköping som industristad.

Antar att Lena Andersson trodde att Ester satt vid Göta Kanal, när hon intog sin skaldjurstagliatelle med vitvinsås. En småsak, kanske. Men med tanke på den oändliga omsorg som Andersson har ägnat texten i övrigt, borde väl Ester ändå ha sett att vattnet strömmade.

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Förr i tiden

Publicerat den februari 12, 2015 av bengtjacobsson

 

Guldkorn från Dagens Nyheter.

En nu 22-årig före detta pojklandslagsspelare i fotboll som har varit skadad ett tag, och därför blivit lite osäker på sin framtid, säger:

” fan, man är inte 20 längre …”.

 

Publicerat i Idrott, Varjehanda | Märkt | Lämna en kommentar

Att vara eljest

Publicerat den februari 10, 2015 av bengtjacobsson

lerin fåglarIbland kan jag bli lite överrumplad av begåvade konstnärer, sådana där vars musik, bilder eller texter sätter igång nånting i en själv.

Ofta är de lite eljest, och då i en positiv mening av ordet. Konstig på ett intressant sätt.

Laleh Pourkarim är en. I dokumentärfilmen som jag såg i helgen, Jag är inte beredd att dö än, av Fredrik Egerstrand och Kalle Gustafsson Jerneholm berättar hon om sitt liv och sitt skapande (filmen finns i några veckor till på SVT Play). Hon berättar om sin uppväxt, sina föräldrar, livet, döden och om musik som ” … känslor översatta till ljud”.

Annika Norlin är en annan. Jag såg henne på Regina i Uppsala. Hon uppträdde där under sitt alter ego Hello Saferide, med underbart små fina, vardagliga berättelser om livet. Både Laleh och Norlin är egensinniga, ovilliga att rätta in sig. Det är något att vara tacksam för.

Egensinnighet kan förstås vara en sanslöst jobbig egenskap hos personer som inte har den där förmågan. Men för dem som har den, är det nog nödvändigt att vara lite eljest.

Den som vill försöka ta reda på vad det innbär att vara eljest kan lyssna på ett samtal om detta mellan Per Olov Enquist och Lars Gustafsson.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Mediokert mästerskap

Publicerat den februari 8, 2015 av bengtjacobsson

OLYMPUS DIGITAL CAMERADags att summera de afrikanska mästerskapen i fotboll i Ekvatorialguinea. Jag skrev ett inlägg tidigare där jag (inte särskilt träffsäkert) gissade semifinallag.

Många av de vanligtvis bästa lagen föll bort redan i kvalificeringen (Nigeria och Egypten), och i gruppspelet (Sydafrika och Zambia). Varken Algeriet eller Tunisien – vanligtvis starka nationer – klarade sig förbi kvartsfinalerna.

Mest uppseendeväckande var semifinalen mellan hemmanationen Ekvatorialguinea och Ghana, som blev en praktskandal. Missnöjda hemmafans kastade flaskor på tillresta ghananska supportar. En tolkning var att bråken var en protest mot regimen. Men jag vet inte. Fotboll tar sällan fram det bästa hos människor. Läs här hur Guardian rapporterade från semifinalen.

En vän och kollega – som får förbli anonym – vågade sig på ett par hypoteser om den afrikanska fotbollen under ett lunchsamtal nyligen. Den första var att det gjordes få mål. Det blev ett målsnålt mästerskap. Snittet blev 2.13 mål per match, att jämföra med VM i fotboll förra sommaren då målsnittet var 2.67 och det senaste europeiska mästerskapet då det var 2.50. Helt rätt alltså.

Den andra hypotesen – måhända en smula mer vågad – var att de afrikanska fotbollsspelarna skulle vara särskilt långa. Jag har undersökt, och det finns inget stöd alls för detta. Genomsnittslängden för de fyra semifinallagen i mästerskapen var 181.5 cm, och det är snarast lite kortare än genomsnittslängden i de flesta europeiska toppklubbar (allt enligt den oumbärliga appen Forza Football).

Fotbollsmässigt var det inget bra mästerskap. Den individuella tekniken är ofta utsökt, men få av lagen är särskilt välorganiserade. Finalen mellan Ghana och Elfenbenskusten blev en ytterst medioker tillställning. Inga mål alls, men en dramatisk straffläggning som vanns av ivorianerna med 9-8.

 

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar