Jerusalem tomorrow

OLYMPUS DIGITAL CAMERAIbland träffar juryn för Polarpriset ändå rätt. Emmylou Harris är en värdig pristagare.

Jag är i vanliga fall inte så överdrivet förtjust i country, men lyssnar ändå gärna på artister som Townes van Zandt, Johnny Cash (och då särskilt hans American Recordings) och, som sagt, Emmylou Harris.

En favorit är Harris version av Jerusalem Tomorrow. Här är en länk till låten. Texten är meditativ och underfundig – skriven av David Olney. Den kan inte framföras bättre än så här. Avskalat. Al Perkins spelar pedal steel guitar och Sam Levine klarinett. Låten finns på skivan Cowgirl’s Prayer (som tyvärr inte finns på Spotify).

 

Publicerat i Kultur | Märkt , | 1 kommentar

Seminarium

IMG_3389Jag var inbjuden till ett seminarium tidigare i veckan hos kollegor på Ekonomikum i Uppsala. Ett tjugotal deltagare: en handfull professorer, andra erfarna forskare och några doktorander.

Kloka kommentarer och nyfikna frågor.

Ibland bör man påminna sig om vilken lyx det är att få tillbringa sin vardag i akademin: att ges möjlighet att lyssna till forskare som har gjort någon intressant studie och (som den här gången) när andra verkar vara intresserade av att få veta vad man själv har ägnat sin tid åt.

Seminariet är själva hjärtat i det akademiska arbetet. Roligast är det när diskussionerna tar oväntade vändningar, och när man efteråt förstår lite bättre vad man själv har tänkt än vad man gjorde innan seminariet.

Ursprungligen är seminarium ett latinskt ord som ungefär betyder ‘jordbit där växter tas upp från fröer’.

Ett seminarium är alltså själva myllan, den plats där något kan växa.

—

(Bilden ovan till höger är från en utställning i Bror Hjorts Hus i Uppsala av Biancha Maria Barmens skulpturer: Snow falling without telling).

 

Publicerat i Forskning | Märkt , | Lämna en kommentar

Om tåg

IMG_3417En del grejer verkar vara konstanta. Ta till exempel problemen med tågen: att de inte kommer i tid; inte erbjuder så hög komfort som man önskar; och att det sällan ges korrekt information.

Jag har åkt tåg hela mitt vuxna liv och minns hur eländigt det var att åka långa sträckor i slutet av 1970- och början av 1980-talet (när det var privatekonomiskt möjligt började vi flyga istället). Under 1980-talet åkte jag pendeltåg i Stockholm varje vardag och det var ofta, ofta problem (SJ körde då pendeltågen åt SL).

Jag åker pendeltåg nu också och kan inte annat än bli förvånad över hur svårt det verkar vara att få tågen att gå enligt tidtabell och att informera på ett vettigt sätt. Jag hörde att det nyss hade informerats i ett stillastående tåg att: ” … vi har ingen aning om hur lång tid det här kommer att ta”.

Visst kan man bli bekymrad över sakernas tillstånd (se relativt nytagen bild från Årstaberg station), men jag har ändå lite svårt att stämma in i kören som påstår att det var bättre förr.

Så länge jag minns har det alltid både funnits missnöje med den nuvarande situationen och påståtts ha varit bättre förr.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Gav vus dagh u dagloght brau

 

Vårt dagliga bröd, giv oss idag … IMG_1040

En av mina kollegor tipsade för en tid sedan om serien Shetland, med en kriminalkommisarie vid namn Jimmy Perez (spelad av Douglas Henshall). Jodå, han är trots namnet en ”local” från Fair Isle.

Sevärt. Fantastisk natur och man älskar bara när de talar så att man riktigt hör att det har funnits starka band till de skandinaviska länderna. Länge talades norn, ett slags fornnordiska, på Shetlandsöarna.

Nedan Herrens bön (Fader vår) på Shetlandsnorn från 1774. Läs högt och hör likheterna …

Fy vor or er i Chimeri. Halaght vara nam dit.

La Konungdum din cumma. La vill din vera guerde

i vrildin sindaeri chimeri.

Gav vus dagh u dagloght brau. Forgive sindorwara

sin vi forgiva gem ao sinda gainst wus.

Lia wus ikè o vera tempa, but delivra wus fro adlu idlu.

For do i ir Kongungdum, u puri, u glori, Amen

Det finns egentligen bara ett problem med kriminalserien Shetland: brottsligheten. Jag skulle gärna vilja följa Perez på strövtåg runt öarna, i den vackra naturen, på någon pub och, framförallt, höra när de lokala invånarna pratar med varandra.

Men helst slippa alla morden.

 

Publicerat i Kultur, Media | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Nära nog perfekt

 

Blåbär och kaffe,

mörk choklad,

ett glas Bourgogne,

promenader i friska luften,

kärlek.

 

Allt detta sägs

vara evidensbaserade

vägar till hälsa.

 

Gott och väl så,

men varför inte också

croissanter

och mackor med ost?

 

 

Publicerat i Dikter | Lämna en kommentar

En 22-årings liv

En bok från Trafik-Nostalgiska Förlaget trillade ner i brevinkastet: Banverket 1988-2010. Från järnvägsbyggare till samhällsbyggare. Boken handlar om myndighetens 22-åriga liv.

SJ delades 1988 upp i en del som skulle köra tågen (det fortsatte SJ att göra) och en annan del som skulle ha hand om spåren (Banverket).

Minoo Akhtarzand (generaldirektör 08-10) beskriver i boken hur järnvägstrafiken i slutet av 1980-talet sakta höll på att tyna bort, men att verket under sin tid hade bidragit till ” … järnvägens återkomst som en viktig samhällsaktör”.

De fyra tidigare generaldirektörerna får också komma till tals. Alla säger sig vara stolta över de organisations- och kulturförändringar som genomfördes under deras tid.

Jan Brandborn (88-96) var ” … mest nöjd med det fantastiska sätt som medarbetarna lämnade SJ-kulturen”.

Monica Andersson (96-97) var mest nöjd med att ha dragit igång ett förändringsarbete där den tekniskt dominerade myndigheten skaffade sig en bredare kunskapsbas (miljö, estetik, statsbyggnad och landskapsfrågor).

Bo Bylund (97-05) var mest nöjd över den omvandling som genomfördes ” … från ett tekniskt verk fokuserat på infrastruktur till en organisation som tänkte på kunderna.”

Pelle Granbom (06-08) var mest nöjd med den omorganisation som genomfördes under hans tid, och som hade satt transporterna i fokus.

Man skulle kunna tro att den myndighet som 2010 gick upp i det nya Trafikverket redan var den perfekta organisationen.

Riktigt så var det nog inte.

 

 

Publicerat i Politik | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Zen and the Art of Motorcycle Maintenance

Eftersom jag planerar en kurs för doktorander, funderar jag en del på kurser som jag själv gick (för några år sedan). Tre minns jag särskilt.

Den första var en i Vetenskapsteori där Gunnar Westerlund höll små roande miniföreläsningar om allt möjligt. Jag minns att jag som kursuppgift skrev en text om skillnaden mellan att förklara något och att förstå något. Vi läste en bok i samhällsvetenskaplig metod som är bättre än allt annat i ämnet som jag därefter har mött: Abraham Kaplans The Conduct of Inquiry. Kaplan finns fortfarande på mitt skrivbord.

IMG_3384Den andra var en kurs som leddes av Barbro Anell och Bo Persson: Hotets ekonomi. Vilken roll har dystopier  för handlandet i nuet. I vilken utsträckning är det möjligt att utmåla framtiden i så mörka färger (överbefolkning, slut på naturresurser etc.) att det blir enklare att få igenom det som önskas i nuet? Jag minns ett inspirerande seminarium med Svante Beckman om baklängesframtider, och så läste jag Johan Asplunds Teorier om framtiden och Harry Martinssons Aniara.

Den tredje var en kurs som Bertil Näslund ansvarade för. Den hette Zen, Castaneda, I Ching och deras relation till modern beslutsteori. Vi läste Alan Watts och Erich Fromm (om zenbuddism och psykoanalys), Robert Ornstein (Yin och Yang och forskningen om olika hjärnhalvor), Fritiof Capras The Tao of Physics och om Carlos Castanedas svampiga äventyr i de mexikanska djunglerna i The Teachings of Don Juan. Och som kronan på verket Robert M. Pirsigs Zen and the Art of Motorcycle Maintenance. Om vi fördjupade oss i någon modern beslutsteori minns jag inte.

Spännande var det, men jag undrar om en fakultetsnämnd 2015 hade godkänt Näslunds kursplan.

 

Publicerat i Forskning, Kultur | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vemod

Kändes bra med barnen samlade. Det blev en vacker begravning. Solen sken in genom kyrkfönstren på Söderledskyrkan. Fäbodpsalm, nocturne och tröstevisa. Dottern sjöng en irländsk psalm. En organist spelade (ingen vanlig kantor). Efteråt en minnesstund. Det blev ett avsked både till pappa och mamma.

Efteråt promenerade vi långsamt tillbaka genom Ektorp, förbi Idrottsparken, längs Södra Promenaden och nedför backen vid läroverket. Drack ett glas vin, pratade med dottern och hennes pojkvän innan de tog tåget söderut mot Malmö (sönerna var redan på väg norrut). Gick till hotellet och vilade, och åt sedan lite mat. Fint och vemodigt.

 

Publicerat i Varjehanda | Lämna en kommentar

Har vi en adjunkt med oss?

Grodanro1En av samtidens mest kreativa konstnärer är utan tvivel Martin Kellerman.

Även om jag helst läser nyhetsdelen först i DN, försöker jag ändå få mig Kellermans Rocky-strip till livs innan någon annan hinner lägga rabarber på kulturdelen.

Den strip som finns här till höger innehåller ett så kallat nattuttryck – ”grodan ro” – som i sig är roligt: ”Jag var hemma och käkade frulle i grodan ro”.

Per Ledin skrev en läsvärd artikel i språktidningen om nattuttryck (länk här). Exempel på andra nattuttryck kan vara att någon ”anar ugglor i mossan”, är ”coollugn”, äter ”handburgare” eller störs av grannens alltför ljudliga ”älgskog”.

Åter till Rocky-stripen. Det kan vara lite svårt att läsa pratbubblorna (även för dem som trycker på bilden och förstorar den), men så här lyder konversationen:

– Så du kom till sist! Vilken chock att du skulle glömma bort det här…
– Jag trodde det var tisdag idag, jag var hemma och käkade frulle i grodan ro…
– Grodan ro?
– Ja, jag trodde inte det var förrän imorrn!
– Men det heter ju godan ro, pappskalle!
– Nä men har vi en adjunkt med oss på resan!
– Här är era mackor!
– Men hallå! Det är olliver på den här! Jag hatar olliver!
– Vad?

Det är nu inte ”grodan ro” som har blivit mest använt i min närhet, utan uttrycket:  ” … har vi en adjunkt med oss på resan?”. Det är en oslagbar replik närhelst allsköns besserwissrar försöker lägga saker och ting till rätta.

Till adjunkternas försvar kan väl sägas att de bara försöker stationera exempel.

 

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Heliga trefaldighets kyrka

IMG_3390När jag pratade med mamma om tiden i Uppsala, dit hon och pappa flyttade när de gifte sig 1945, kom en särskild värme i rösten när Trefaldighetskyrkan kom på tal. Jag brukar nästan alltid gå in en stund i kyrkan när jag har vägarna förbi.

Heliga trefaldighets kyrka fanns redan när domkyrkan började byggas i mitten av 1200-talet. Kyrkan ligger väster om ån, mellan domkyrkan och slottet. Den är byggd i gråsten och vackert tegel.

Idag tände jag ett ljus där för mamma.

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , | Lämna en kommentar