Kulturlördag på Fotografiska muséet. Som alltid på konstmuséer är det lika intressant att titta på dem som tittar på konsten som att titta på själva konsten. Men det kan man ju inte göra för länge … så vi kollade också de tre utställningarna.

Att se Herb Ritts fotografier av kända personer (Madonna, Bowie, Kidman, Jack Nicholson etc.) känns ungefär som att bläddra i ett modemagasin. Mest yta. Fotona påminner om de filmstjärnor som jag såg som liten; Gina Lollobrigida, Elvis Presley, Sophia Loren och andra.

Den andra utställningen var fotografier av Adi Nes, en israel som skildrar män med känslor, vapen och muskler. Nes har beskrivit Israel som ”en liten plats skapad efter en katastrof där existentiell rädsla aldrig upphör.” Texterna som beskrev Nes och hans ambitioner var mer intressanta än bilderna.

Den tredje utställningen var i alla fall värd entrépengarna: Jimmy Nelsons Before they pass away. Nelson har åkt jorden runt och fotograferat ursprungsbefolkningar. Alls inga realistiska bilder, utan strikt arrangerade. Och i storslagen natur.

Nelson har blivit kritiserad för att han förskönar och odlar det exotiska, och det kan så vara. National Geographic-känsla, absolut. Bilderna fängslade i alla fall, och fungerade som färgstarka berättelser om människor i den globala periferin.

Hemma igen lyssnade vi igenom hela Rubber Soul …