Skönt att livet börjar återgå till det åtminstone lite mer normala.

Det var längesedan det blev av med en lördagsresa in till Stockholm, och besök på gamla favoritställen.

Efter den vanliga cherkassiska kycklingröran på Bagdad café (Medelhavsmuséet), blev det en promenad i solen runt Skeppsholmen och Kastellholmen.

Iakttagelse 1: en rysk familj – två vuxna och en 4-åring – stojade på Kastellholmen nere vid Saltsjön.

Jag tänkte på de ryska ubåtarna som marinen trodde spionerade på oss ungefär vid den platsen under 1980-talet. Lite säkrare för dem att flyga hit och hålla koll på Stockholms infart från land.

De verkade glädjas åt fågellivet (4-åringen) värmen och vattnet, precis som vi.

Iakttagelse 2: flera gånger kom jag på mig själv att fundera på från vilken del av världen som människorna jag såg kom ifrån. Jag försökte se Stockholm med deras ögon.

Uppskattade de samma saker som jag?

När jag kom lite närmare hörde jag att de oftast talade ”ärans och hjältarnas språk”, och att de förmodligen hittade lika bra i stan som jag.

Ryssar kan ta flyget hit istället för att tränga in sig på ubåtar. Människor från hela världen lever här. Samhället förändras, och det är något att glädjas åt.

En del är ändå som det brukar vara. Kvar på Skeppsholmen – en bit från entrén till Moderna muséet –  finns fortfarande Skulpturparken med verk av Niki de Saint Phalle och Jean Tingueli.

Konst att bli glad av.