”Nu gör jag enbart sånt som är kul”, sa jag till någon som frågade om läget.

Jag har nyligen lämnat min tjänst som professor på Södertörn, så jag borde kunna leva ett lite friare liv.

Vi får väl se hur det går. Maria har inte märkt någon skillnad.

Jag jobbar ungefär lika mycket som tidigare, även om jag lite mer sällan är på kontoret i Flemingsberg (fast under pandemin var jag ju inte heller där så ofta).

Vad gör jag då? Mest intressant är det forskningsprojekt där covidhanteringen i Sverige jämförs med den i Frankrike. Där finns många intressanta skillnader. Macron vs. Tegnell.

Jag sitter från och med i år – invald av kollegor i landet –  i Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap. Ämnesrådet fattar beslut om vilka som ska få forskningsmedel, men gör också en massa annat visar det sig (verksamheten kan nog kan bli föremål för en del blogginlägg framöver).

Ämnesrådet hade ett internat tidigare i veckan i Uppsala … i lokaler vid Karolinaparken där Institutionen för Musikvetenskap huserar (bilden ovan är från Botaniska trädgården som jag passerade på vägen dit).

Jag föreläser också lite här och var om sådant som jag har forskat om, senast för någon vecka sedan på Statskontorets förvaltningspolitiska dag.

Dessutom redigerar jag tillsammans med kollegan Anders en volym med texter om Förvaltningen i samhället, som ska ges ut till Förvaltningsakademins 10 års-jubileum i höst.

Ungefär så ser arbetslivet ut just nu. Är allt det här så kul då?

Jodå, för det mesta. Jag slipper en del möten (de är inte saknade). En hel hög mail kan direkt förpassas till skräpkorgen. Jag behöver inte bekymra mig över diverse hopplösa ambitioner och aktiviteter.

Och det var helt ok att rensa bland böcker och annat på arbetsrummet. En hel del kastades, ett tiotal flyttlådor tar jag hem och en massa böcker blir kvar i ett litet bibliotek … förhoppningsvis till fromma för den kvarvarande menigheten.

Jag vill dock betona – för dem som frågar – att jag inte ser mig som professor emeritus. Emeritus är latin, och betyder ”den som har tjänat ut”. Och så vill jag ju inte se det.