Det var ett sedan jag var på Fotografiska men i helgen blev det av.

Flera utställningar samtidigt, men vi koncentrerade oss på den som visade en massa bilder tagna av den brittiske fotografen Terry O’Neill.

O’Neill har plåtat kändisar sedan början av 1960-talet. Han ville bli musiker och kom in i fotograferandet av en tillfällighet.

De första att föreviga för honom var The Beatles och därefter The Rolling Stones. Det var 1963, och en bra början. Båda grupperna var kända, men hade ännu inte gudomlig status.

Utställningen är full av ikoniska bilder av alla möjliga kända musiker, skådespelare (O’Neill hängde mycket med skådisar i Hollywood), modeller, idrottare och andra.

Utställningen heter Stars.

Jag har många minnen förknippade med bilderna … särskilt bilderna från 1960- och 1970-talet. De blev små påminnelser om den tiden. Som någon sa, ett slags tidsmarkörer.

Det är lite speciellt med fotografi som konstform. Alla håller ju på numera (eftersom det har blivit ganska lätt att ta bra kort), och vad är det som gör O’Neills bilder värda att ställa ut.

Jag vet inte riktigt. Det är bra bilder … en del fantastiska. Och det är bilder av kända och ofta snygga människor (en del blev kända eftersom de var snygga).

Men det är å andra sidan oftast dessa bilder som man alltid har sett. De publicerades ju i tidskrifter som Vogue, Rolling Stone, Time Magazine och Vanity Fair (som O’Neill jobbade för).

Uppe till höger är en bild av de för mig mindre kända Terence Stamp och Jean Shrimpton. O’Neill hade 1963 av en tidning fått uppgiften att ”ta bilder av ansikten som definierade 1960-talet. Stamp och Shrimpton var nya, unga och fräscha – de personifierade hela decenniet”.

Vilka det är på de andra bilderna, ser ni förstås …