Jag skrev för några år sedan en rapport till Agenda 2030-delegationen. Den handlade om Regeringskansliets förmåga att hantera de krav på samordnat och långsiktigt handlande som Agenda 2030 ställer (här finns rapporten för den som vill läsa).

Agenda 2030, ett FN-initiativ som innefattar 17 globala mål, spänner över stora delar av det politiska fältet och handlar om att främja social, ekonomisk och miljömässig hållbar utveckling.

Riksdagen har ställt sig bakom Agenda 2030 och regeringen ska leda arbetet med Agendan. Sverige har ambitionen att vara ledande i den processen, och att vara en förebild för andra.

Agenda 2030-delegationen ville från mig ha en analys av hur man utifrån forskning om förvaltningar – speciellt forskningen om Regeringskansliet – kan bedöma förutsättningarna för att Regeringskansliet skulle kunna bli en ledande aktör i arbetet med att förverkliga ambitionerna.

Jag framhöll att Regeringskansliets förmåga att handla långsiktigt och strategiskt utifrån ett brett systemperspektiv är begränsad. Kansliet är inte organiserat för detta.

Som några insiktsfulla bedömare slog fast för några decennier sedan är principen i kansliet att tjänstemännen identifierar sig med sitt sakområde, sin enhet och kanske sitt departement, men sällan med Regeringskansliet som helhet.

Då blir det svårt med frågor som går på tvären.

Jag föreslog i min rapport att Regeringen inte skulle mixtra med den existerande organisationen (den skulle ändå inte kunna reformeras), men att regeringen när det gällde vissa prioriterade frågor skulle kunna organisera ”på tvären” för att göra det möjligt att utveckla nya policies inom dessa områden.

Så blev det inte. Agenda 2030-delegationens arbete avslutades. Istället fick vi en nationell samordnare för Agenda 2030. Frågorna placerades ånyo på viss distans från Regeringskansliet.

Den nationella samordnaren har klagat på brister i det politiska ledarskapet. Det händer visserligen en hel del ute i regioner, kommuner och andra organisationer som skulle kunna kopplas till Agenda 2030, men regeringar har varit måttligt intresserade av använda Agenda 2030 för att ge sig själva chansen att tänka nytt.

Agenda 2030-delegationens fråga till mig var: finns det kapacitet i Regeringskansliet för att arbeta proaktivt med Agenda 2030? Mitt svar var att ifall regeringen verkligen vill ge sig själv möjligheten att utveckla nya policies kopplat till Agenda 2030, måste den skapa robusta organisatoriska förutsättningar för detta.

Så, kapaciteten finns inte men skulle kunna byggas upp. Kärnfrågan är dock en annan: finns det någon vilja?