Ikväll var Gideon Levy, journalist på israeliska Haaretz, i Uppsala. Författare bland annat till boken Gaza, mitt älskade.

Levy är en outtröttlig skildrare av vad ockupationen gör med det israeliska samhället. Som han säger: ”The occupation defines our regime”.

Levy var inbjuden genom ett samarrangemang mellan universitetets forskningsprogram Demokrati och högre utbildning och Uppsala internationella litteraturfestival.

Allt ägde rum i den Humanistiska teatern (bilden), och många frågor var uppe på bordet.

Levy skulle välkomna en tvåstatslösning, men tror inte att den är möjlig. Vem skulle flytta på 750 000 radikala och beväpnade bosättare, när det dessutom är dessa som i hög grad definerar Israels politik?

I praktiken är området mellan havet och floden redan en stat, men en stat där vissa har alla rättigheter medan andra inte har några (dvs. det som brukar kallas en apartheidstat).

Tre faktorer gör, enligt Levy, att det israeliska samhället kan stå ut med att vara ockupant.

Den första är att de tror (åtminstone en del) att de har en gudagiven rätt till landet. Det andra är att de, trots att de är ockupanter, betraktar de sig själva som offer.

Den tredje och viktigaste faktorn är avhumaniseringen av palestinier.

Levys kolumner i Haaretz är försök att rehumanisera, att visa att palestinier är människor som vi andra, och människor med rättigheter. Bland annat rätten till en egen stat.

Rubriken på hans senaste kolumn i Haaretz: ”Every person killed in Gaza has a name”.