Kujovic

Emir Kujovic firade sitt fjärde allsvenska mål med sin nya målgest när han gick ned på knä och kysste gräset, rapporterade Norrköpings Tidningar (NT), och fortsatte:

”Jag tackade Gud. Det gör jag dagligen. Det är en viktig del av mitt liv, förklarade IFK:s muslim.”

Det är första gången jag får reda på vilken religiös tillhörighet en IFK-spelare har.

När Kujovic gör mål, kysser gräset och tackar högre makter tolkas det som ett uttryck för en religiös tillhörighet. När någon annan spelare tackar högre makter kopplas det sällan eller aldrig till religion.

När muslimer firar ramadan ses det som uttryck för religion, medan vårt eget påsk- och julfirande ses som uttryck för något kulturellt. De andra är religiösa, inte vi själva.

IMG_3630Jag har tänkt en del på det här i helgen när jag har läst David Thurfjells mycket tänkvärda bok Det gudlösa folket, som handlar om de postkristna svenskarna och religionen.

Thurfjell vänder och vrider på föreställningen om Sverige som världens mest sekulariserade land. Han gör det genom att gå tillbaka i historien, genom att intervjua svenskar om religion och genom att fundera på sitt eget sätt att tänka och vara.

En smal definition av religion har kommit att dominera (det är frikyrkans), samtidigt som många människors religiositet är bredare än så. Många människors intresse för andlighet handlar inte om att förklara världen på ett annat sätt än naturvetenskapens, utan det ” … kanske till och med känslan av att ägna sig åt något som inte är förnuftsbaserat som lockar till religion”, skriver Thurfjell.

Måhända är det inhägnandet av kristendomen i en ganska smal fålla som förklarar varför så få kallar sig kristna.

 

 

Publicerat i Idrott, Kultur | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Tre år sedan

Idag för tre år sedan dog pappa. Jag var i Istanbul på en “tre pappor och tre döttrar”-resa, och vi hade dagen innan trängts med förstamajdemonstranter på Taksim-torget.

Min bror ringde tidigt på morgonen och berättade vad som hade hänt. Jag kom till Norrköping på kvällen, men minns nästan ingenting av hemresan (förutom att jag tappade mitt boarding-kort på Istanbuls flygplats).

Själv ville jag se pappa en sista gång, och jag kunde ett par dagar senare göra det i S:t Olofs kapell vid Folkparken. Det var fint ordnat. Kroppen låg där och jag kände en stund på de kalla händerna. Inget gensvar, ingen värme. Livet hade lämnat kroppen.

Jag promenerade en stund nere vid Motala ström, samlade tankar och kände mig tacksam över att jag hade fått se pappa den där sista gången. Det var bra att med egna ögon ha kunnat se att den där välbekanta kroppen inte längre rymde den vanliga värmen.

Aldrig mer skulle vi kunna prata med varandra. Aldrig mer skulle han behöva oroa sig för mamma. Aldrig mer skulle jag höra honom säga ord som ”järnpiller”. Aldrig mer skulle han rynka lite på pannan och säga att ” … det där är nog lite konstifikt”.

Han skulle enbart finnas hos oss som levde vidare, i våra hjärtan och i våra berättelser.

 

Publicerat i Varjehanda | 1 kommentar

Happiness is a warm gun

Happiness is a warm gun är en Lennon-låt. Den fanns med på The White Album, och är egenartat komponerad. Tre fragment har förts samman till en låt. En av Beatles bästa.

IMG_3553Jag kom att tänka på låten när jag nyligen läste ett meddelande på den egna högskolans hemsida. Så här stod det:

”Polisstudenterna på termin 1 har just nu sin grundläggande utbildning i säker vapenhantering … Det är riktiga vapen som används, men all träning sker torrt, det vill säga utan att någon skarp ammunition avfyras.”

Polisutbildningen är ny för i år på Södertörn. Jag har av undervisande lärare enbart hört positiva omdömen om de blivande poliserna, så det kan nog bli bra. Vapenhantering är dock inte något som jag egentligen förknippar med akademin, så det känns bra att pistolerna inte är varma.

Happiness is a warm gun var en slogan som National Rifle Association använde sig av, och det var den som Lennon hade snappat upp. Han sade själv om låten att ” … it’s sort of a history of rock’n’roll”. Texten har vanligen antagits handla om droger. När den kom förbjöds den dock av BBC för den sexuella symboliken.

Mother Superior jump the gun …

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Fotnoter

IMG_3615Nu har den kommit i Förvaltningsekonomins skriftserie … den rapport som jag skrev till den statliga utredning som handlade om hur offentliga verksamheter skulle kunna lära mer av andra.

Jag går mycket översiktligt igenom hur det under senare decennier har tänkts om styrning i staten, och hur man idag skulle kunna tänka lite nytt.

Rapporten heter: Förvaltningspolitiska fotnoter. Lärande, styrning and all that jazz …

Den som vill läsa kan maila bengt.jacobsson@sh.se, så skickar jag ett exemplar.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Arbis

IMG_3599Lite kulturspaning i Norrköping med brorsan.

Ernst Billgren (a k a Wilhelm von Kröckert) har sedan halvannat år placerat ett konstverk vid Drottningggatan. Det heter Eget hem och innehåller förstås ett och annat litet djur (se bilden till vänster). Små ekorrlika rävar samlar gyllene kottar. Det är en byggentreprenör i Norrköping som har betalat för rävarnas egnahem.

IMG_3597Vi passerade också Arbis-teatern (bilden till höger), som vi båda under högstadietiden hade som lunchmatsal. Vid Norrköpings Arbetarförenings teater har det spelats teater, musikaler och en hel del annat. Arbis i Norrköping är Sveriges äldsta amatörteaterscen, och huset byggdes 1863-1865. I decennierna runt det förra sekelskiftet höll Norrköpings Arbetarinstitut sina föreläsningar här.

Nuförtiden drivs lokalen av en ideell förening som heter ”Arbisakademin/Nytta och nöje”. Enligt SNI-klassificeringen (svensk näringsgrensindelning)  sysslar föreningen med någon form av ”artistisk verksamhet”. I källaren huserar swingerklubben Adam & Eva.

Tiderna förändras.

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Göteborgsoperan

IMG_3589Vissa förfrågningar går helt enkelt inte att tacka nej till, till exempel att föreläsa för Göteborgsoperans nytillträdda styrelse och dess ledningsgrupp.

Jag pratade om organisationsidéer och kulturpolitik, och om hur dessa båda fenomen hänger samman.

Diskussioner om organisationsidéernas genomslag väcker för det mesta ett stort mått av igenkännanden, men också frustration. Särskilt vid påståendet att kulturens organisationer inte är det minsta unika, utan precis som alla andra.

Alla viktiga förvaltningspolitiska idéer har slagit igenom med stor kraft också inom kulturens värld. Det gäller särskilt managementidéer.

En opera ses och ser sig numera själv som en organisation. De ska ha en identitet som skiljer dem från andra; en hierarki med ledning och ledda och de tänks agera rationellt, dvs. de ska ha mål och strategier och sånt. Också en opera måste ha allt sånt som riktiga organisationer har: ledning, strategier, visioner, miljöpolicies, styrsystem etc.

Innan mitt föreläsningspass berättade VD:n för operan för den nytillträdda politiska styrelsen om organisationen och utmaningarna. Styrelsen fick också en omsorgsfull genomgång av Göteborgsoperans ekonomistyrning.

IMG_3585Det här skulle kunna ses som en konstig prioritering (varför inte istället berätta om alla fantastiska föreställningar?), men jag tolkar det mer som ett uttryck för en slags praktisk klokhet.

Den nya styrelsen måste kunna lita på att det finns en god planering, budgetering och internkontroll. 75 % av operans intäkter kommer ju ifrån Västra Götalandsregionen, så politikerna där behöver försäkras om att operan varsamt hanterar de pengar som de får. Och att den är en modern organisation.

Det blev en intressant förmiddag med operafolket. Kvällen innan hade ledningen dessutom varit vänlig nog att fixa mig en plåt till Kristina från Duvemåla.

Nice people.

Publicerat i Kultur, Politik | Märkt , , | Lämna en kommentar

Administration

IMG_3581Seminarium på Södertörn tidigare idag på temat Ny styrning av välfärden. Civilminister Ardalan Shekarabi har tagit initiativ till ett antal seminarier som på olika sätt ska belysa hur styrningen i det offentliga bör utformas – när (som det sägs) managementidéerna ska tonas ner och professionernas roll stärkas.

Den här gången var temat Administrationssamhället. Utgångspunkt var den bok som kollegorna Anders Ivarsson Westerberg och Anders Forssell har skrivit. Det blev en intressant diskussion på temat varför vi numera ägnar så mycket mer tid än tidigare åt möten och åt att dokumentera vad vi gör.

Den politiska ambitionen från civilministern och dennes stab är att med hjälp av seminarier som hålls på olika lärosäten samla idéer och uppslag. Det är nog klokt. Regeringen visar upp vad den vill, även om den inte riktigt vet hur ambitionerna ska förverkligas. En utredning av okonventionellt slag är att förvänta.

Istället för att sitta på kammaren och ”tänka ut” klokheter, får civilministern och dennes stab på det här sättet igång ett samtal med forskare och andra. Jag tror att seminarierna kan vara ett bra sätt för den politiska ledningen att ta reda på vad den själv egentligen vill.

IMG_3579Efter seminariet fortsatte jag för egen del att arbeta med en ”självvärdering” av forskningen inom mitt eget ämne. Högskolan utvärderar just nu i stor skala den egna forskningens kvalitet. Det huvudsakliga motivet är att en sådan utvärdering kan vara en bra förberedelse inför den utvärdering som framöver förväntas komma från Vetenskapsrådet.

På förmiddagen var det seminarium om administrationssamhället, och på eftermiddagen hamnade jag själv där.

Publicerat i Forskning | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Bror Hjort

IMG_3555Bror Hjorts hus i Uppsala är ett fint besöksmål.

Just nu visas en utställning med Stian Holes digitala bilder. Hole illustrerar sina egna författade barnböcker underfundigt med innehållsrika collage som öppnar för den egna fantasin. Det är fotografiskt, men ändå inte.

Vi tittade också in i Hjorts egen atelje, och tittade på hans skulpturer och bilder.

Skillnaden jämfört med Carl Milles (som framgår av ett tidigare inlägg besökte vi Millesgården för ett par helger sedan) är slående. Båda var i Paris och tog intryck av Rodin, men de följde sedan olika vägar.

Medan Milles skulpturer är idealistiskt vackra och knyter an till antika ideal, är Hjorts vardagliga, grovt huggna och är starkt förankrade i en folkkonsttradition. Det är som om Milles längtar bort, medan Hjort är mer jordad.

IMG_3558Millesgården öppnar sig storslaget med sina terrasser mot vattnet medan Bror Hjorts hus ligger lite gömt i en villaträdgård i Kåbo.

Carl Milles skrev en gång att “Jag älskar människor som städa upp sina hem och som har söndagsfint. Jag bryr mig inte om vad man kallar dem men jag hatar oordning…”.

Hos Hjort finns det nästan alltid nånting som skaver.

 

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Att utvärdera forskning

IMG_1040Vetenskapsrådet har på regeringens uppdrag tagit fram ett utvärderingssystem för all forskning. Systemet är tänkt att användas för att fördela (en del av) basanslagen till de lärosäten vars forskning håller bäst kvalitet.

Förvaltningsakademin anordnade i förra veckan ett seminarium på Södertörn där en av systemets konstruktörer presenterade myndighetens förslag. Så här ser förslaget ut.

Systemet beräknas kosta ca 170 miljoner per utvärderingsomgång, vilket av utredarna ansågs rimligt. Jag tror att kostnaden hos de granskade (lärosätena) är underskattad, och tvivlar på att regeringen framöver kommer att tycka att systemet är värt pengarna.

Ett problem är att det föreslagna systemet framförallt stärker organisationsledningarna  vid lärosätena. Förslaget innehåller en hel del om att förbättra lärosätens långsiktiga planering, och att systemet kan vara ett stöd för ledningen i strategiska frågor. Lite mer new public management.

Man bör heller inte glömma att de professionella inom universitet och högskolor redan (åtminstone i vissa avseenden) är relativt väl utvärderade. Noggranna granskningar sker regelmässigt, bland annat i samband med tjänstetillsättningar och när projektanslag ska bedömas.

Vill regeringen att en större andel av medlen ska fördelas till dem som bedöms vara bäst, finns billigare sätt. Alla forskare som efter omsorgsfulla granskningar av sakkunniga lyckas få forskningsmedel av etablerade finansiärer, skulle exempelvis kunna få en extra dusör.

Om det – mot förmodan – skulle finnas pengar för att skapa ett mer ambitiöst system, skulle man kunna låta sakkunniga läsa och bedöma det som forskarna har skrivit (artiklar och böcker), och utifrån detta fördela pengar. Efter principen att ” … dina kollegor tycker att du har gjort något bra, så här får du pengar att göra något mer”.

Inte blev jag under seminariet övertygad om systemets fördelar. Ett införande skulle stärka byråkratin vid lärosätena och de professionellas roll skulle ytterligare naggas i kanten. Systemet kostar nog också mer än det smakar.

Om jag vore nationalekonom skulle jag säga att marginalkostnaden påtagligt verkar överstiga (den eventuella) marginalnyttan.

 

 

Publicerat i Forskning | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Alice Cooper i Lycksele

IMG_3505En rolig nyhet i veckan var Alice Coopers svenska turnéplan. Den nu aktuella Raise the dead-turnén skulle, enligt den officiella hemsidan, stanna till på Furuviks förskola i Lycksele.

Det hade blivit galet eftersom det är i Furuviksparken utanför Gävle som han ska uppträda.

Men visst skulle väl Cooper samtidigt kunna ta sig en sväng till Lycksele?

En barnsköterska från förskolan menade, när hon blev intervjuad, att barnen nog gillade Eric Saade bättre än Alice Cooper, men att han visst skulle kunna få komma och spela.

I lekhallen fanns det ju gott om plats. Och sedan skulle Alice också kunna få vara med på sångsamlingen …

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , | Lämna en kommentar