Seminarium på Trafikverket tidigare i veckan, där forskarkollegor berättade om sina projekt. Det var lärorikt på flera sätt.

En av forskarna, som en tid har studerat Trafikverket, stod för en intressant iakttagelse. Närhelst han hörde kritik av verket för inställda tåg, potthål i vägen, usel information etc. hade hans spontana reaktion numera kommit att bli att betona komplexiteten i verkets uppgift.

Jag kände igen mig.

Vi har lätt att identifiera oss med dem som vi studerar. Åtminstone får vi en lite bättre förståelse för de problem som finns. Det här är ett av flera skäl till att myndigheter bör vara öppna mot forskare.

Något annat som var tydligt under dagen var att det pågår en recycling av idéer när det gäller hur organisationer fungerar. Jag noterade att många av 1960- och 1970-talets dominerande idéer verkar ha en renässans just nu: intressentmodeller, systemtänkande, planeringsmodeller och annat.

Inte mycket nytt under solen. En erfaren tjänsteman viskade till mig att han kände sig lite till åren kommen vid åsynen av allt detta redan prövade tankegods.

I viss utsträckning kan sådana erfarenheter utgöra ett problem. Ska man skapa entusiasm för nya reformer gäller det att inte för många medarbetare finns kvar som kommer ihåg att de gamla reformerna aldrig riktigt höll vad de lovade.

Kort minne och en viss grad av naivitet är viktiga egenskaper hos dem som vill övertyga andra.

Organisatoriska reformer förutsätter ibland, som Nils Brunsson har påpekat, att det finns verksamma mekanismer för glömska.