Det finns många fina platser på Gotland: Fårö, Sudret, Hummelbos och många andra.
Min absoluta favorit är ändå Närsholmen, en halvö på östra Gotland.
Jag har skrivit 0m den tidigare här.
Vi brukar komma dit runt midsommar, när blåelden blommar. Nu kom vi istället till Närsholmen i augusti.
Det händer något i mötet mellan det flacka, exotiska savannlandskapet (med de vindpinade enarna) och vattnet.
Det är helt enkelt vackert.
Nu har boken kommit: Den mångsidiga staten.
Den perfekta boken för första årets kurser i statsvetenskap och offentliga förvaltning.
En läsvänlig introduktion till den moderna samhällets kanske mäktigaste organisation: staten.
Dessutom: den perfekta julklappen till alla anställda i departement och myndigheter.
Boken består av 25 korta kapitel om allt från den militära staten, den ansvarstagande staten till den granskande och minnesrika staten.
Boken är rikt illustrerad.
Min favorit bland bilderna visar en man med en stickad tröja med texten RRV (se bilden till vänster).
I Riksrevisionsverkets interntidning Hänt i verket från 1979 hade de anställda uppmanats att sticka sin egen tröja med RRV:s logotyp.
Redaktörer för boken är kollegorna Anders Ivarsson Westerberg och Torbjörn Nilsson.
Anders och Torbjörn har skrivit många av kapitlen, och såg till att det blev en bok. Nice work.
Jag har bidragit med fem texter. Övriga författare är Göran Sundström, Åsa Casula Vifell och Daniel Castillo.
Studentlitteratur har förlagt.
Se
mestern började på ön Oléron i Atlanten, och kommer att sluta med en vecka på Gotland.
Det finns likheter mellan öarna: det öppna landskapet och den vita kalkstenen.
Och det är lätt att längta tillbaka till båda.
Vi kom idag med båten till Visby, och hann både med att gå innanför murarna och längs strandpromenaden.
Det är medeltidsvecka på gång i Visby: med tornerspel, konserter, gatuteater, marknader och en massa annat. Idag såg vi en massa lajvare på stan.
I verkligheten fanns det förstås aldrig några riddare på Gotland. En av riddarna under tornerspelet är för resten sponsrad av Region Gotland. Riddar Bagge, som han kallar sig, ”försvarar den allmänna välfärden”.
Jag hejar på honom.
Premier League blir intressant på många sätt i år.
Manchester United hoppas förstås att Zlatan – under året som kommer – ska spela huvudrollen på ”Drömmarnas teater”.
Om man får tro dagens DN, kommer dock en av konkurrenterna (Manchester City) inte att ge sig utan strid.
Andra inslaget i Erik Krikortz installation på Uppsalas ”paradgata” finns nu på plats.
Den första väckte en häftig debatt (jag har bland annat skrivit om debatten här).
Några politiker i staden (kristdemokrater) ville sätta taggtråd runt konsten. Moderaterna deklarerade att den offentliga konsten skulle representera Uppsalas ”kärnvärden”, och centern ville inte att kommunen överhuvudtaget skulle stödja konceptuell konst.
Andra inslaget har inte vållat någon debatt alls.
Det heter ”Gatstenar, Warszawa” och ligger i en refug precis som den som finns framför Frontex huvudkontor i Warszawa.
Frontex officiella namn (håll i er nu) är: Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser.
Det finns en förklarande text vid de snygga stenarna:
”Att lägga gatstenarna på just en refug ger konstverket en ytterligare dimension genom ordets latinska ursprung refugium som betyder tillflyktsort. På engelska heter flykting refugee.”
Hur i hela friden ska man kunna jobba när man blir störd hela tiden?
Det är brist på bostäder i Stockholm.
I närheten av där jag bor – mellan Gröndal och Liljeholmen – finns dock ett stort område där det borde byggas: Lövholmen.
Där finns en nedlagd färgfabrik (Beckers), nedlagda nitrolack- och kolsyrefabriker. Förfallna hus.
Där finns också en fungerande cementdepå (Cementa). Cementdepån skulle dock inte behöva ligga riktigt så centralt som den här gör. I området finns också Färgfabriken, en konsthall som har stängt lite för ofta.
Hursomhelst, det finns massor av mark att bygga på.
Jag kommer visserligen att sakna att se m/s Östanvik komma med cement från Slite och att gå längs Cementas järnvägsspår bort mot Liljeholmen, men annat får nog ses som lite viktigare.
Jag vet att det pågår arbete att hitta en alternativ lokalisering för Cementa, men ska det behöva ta så lång tid?
Allsvenskan är igång igen. Halva serien spelad. 15 omgångar. 31 poäng. Det är lika många som 2015.
IFK tog sedan 35 poäng under andra halvan av serien, och sprang hem med det allsvenska guldet.
Det är nog tveksamt om det kan upprepas. Laget är brandskattat.
Så här såg laget ut som startade i den sista omgången i höstas, dvs. ”guldmatchen” i Malmö:
David Mitov Nilsson – Linus Wahlqvist, Andreas Johansson, David Boo Wiklander, Nikola Tkalcic – Christoffer Nyman, Alexander Fransson, Daniel Sjölund, Arnór Traustasson – Emir Kujovic, Alhaji Kamara.
Vad har hänt sedan dess? Mitov Nilsson bröt benet (åter jan 17). Tkalcic fick en korsbandsskada (åter mars 17). Kamara tvingades på grund av hjärtfel att sluta (fast har sedan tragiskt nog börjat spela igen i USA.) Boo Wiklander fick lämna.
Arnor Traustason spelar numera i Rapid Wien, Alexander Fransson i Basel, Emir Kujovic i Gent. Och Janne Andersson har tagit över landslaget.
När Christoffer Nyman med stor sannolikhet inom kort försvinner, återstår enbart tre spelare från fjolårets ordinarie guldlag.
Spelet så här långt har ändå stundtals varit bra, och det är samma spelidé som gäller. Backlinjen är nästan intakt, och faktiskt lite bättre än förra året. Nya spelare har kommit in och gjort det bra.
Det håller kanske inte hela vägen i år, men vem vet?
Om UPS vore en offentlig verksamhet, skulle den aldrig kunna överleva.
Jag beställde i förra veckan två fotoalbum från Apple. Företaget valde, av lite svårbegripliga skäl, att skicka dessa i två separata leveranser.
Nåja, det blev ett slags kvasi-experiment eftersom de för utskicken anlitade två olika firmor.
I det ena fallet anlitades Posten, eller PostNord som det heter. Det fungerade utmärkt. Efter ett par dagar släppte en brevbärare ned det ena albumet på hallgolvet.
I det andra fallet anlitades UPS. UPS misslyckades en första gång med att leverera. De körde helt sonika ut och hoppades, antar jag, att de inte skulle behöva någon portkod för att komma in i huset där jag bor.
Sedan skickade de ett brev för att meddela att de ändå hade gjort ett försök.
De skickade alltså ett vanligt brev med snigelpost. PostNord bar ut brevet (sic). I brevet meddelade UPS att de hade försökt att leverera.
Tänk om de istället för det brevet helt enkelt hade skickat hela fotoalbumet med PostNord. Då hade allt varit kirrat.
Men inte. I brevet meddelades att jag hade möjlighet att hämta försändelsen hos UPS i Järfälla. Det är 25 km från där jag bor, så det kändes inte som en idealisk lösning.
Jag ringde kundtjänst, och företaget erbjöd sig då att göra ett nytt försök att leverera försändelsen till mig.
Okej då, jag kunde väl hålla mig hemma några timmar för att få hem det beställda (och betalade) fotoalbumet. Men, det gick inte att få veta när på dagen de skulle komma. Det kunde bli närsomhelst mellan 9 och 19.
Närsomhelst mellan 9 och 19. Här är det uppenbarligen ett företag som inte har den minsta koll på sin egen verksamhet.
Och nu sitter jag här och klockan börjar närma sig 19. Än så länge har det inte kommit någon leverans från det som är ” … världens största paketdistributionsföretag”.
Någon gång kommer jag förstås att få albumet, men det är inte utan att jag börjar undra om inte allt som faktiskt har skett när det gäller service och kundanpassning i offentlig sektor kanske också skulle kunna tillämpas i den privata.
Lite New Private Management vore väl på sin plats …
Vi vandrade runt i Stockholm i helgen. Perfekt väder: 17-18 grader och växlande molnighet.
Såg den trasiga affischen i ett skyltfönster på Hornsgatan. Citatet kommer från en Lennon-låt; den som han skrev till sonen Sean (Beautiful Boy).
Några dagars jobb kvar, men sedan blir det ledighet.
Alla tre kidsen (de som finns på broderiet i det förra blogginlägget) finns redan på plats på ön Oléron i Biscayabukten.
På lördag gifter sig Jon och Claire i L’église de Saint-Denis-d’Oléron. Ser mycket fram emot ceremonin och allt annat runtomkring.
Maria och jag åker ned på fredag, och efter bröllopet kommer vi att äta ostron, skaldjur och njuta av traktens viner ett tag framöver.
Blyerts och blad 