Gå inte ensam ut i natten

IMG_4129En av de allra finaste platserna på Gotland är Närsholmen. Runt fyren finns ett slags savannlandskap som är enastående vackert.

Betande djur ser till att landskapet hålls öppet.

Närsholmen är naturreservat och ett fågelskyddsområde. Det är också ett bra ställe att leta fina stenar.

Runt midsommar brukar halvön runt fyren vara alldeles full av blåeld, men de har blommat ut nu i mitten av juli. Men det är likafullt mäktigt.

Närsholmens natur har fascinerat många. Halvön spelar en viktig roll i Kjell Westös roman Gå inte ensam ut i natten. Och den ryske regissören Tarkovskijs sista film, Offret, spelades in på Närsholmen.

Jag noterar också att flera av de statliga verken har sina tentakler på Närsholmen. Fyrvaktarbostaden ägs av Fortifikationsverket, och marken runtomkring av Naturvårdsverket. Länssstyrelsen sköter tillsynen.

Myndigheterna är inte alltid sams. När Fortifikationsverket för någon tid sedan började gräva i marken runt fyren, blev länsstyrelsen förtörnad. Grälet avstyrdes dock och Fortifikationsverket och länsstyrelsen försonades.

Verket erkände att det hade gjort fel och lovade att rusta upp ett utkikstorn i Kräklingbo som en slags avlat. Fast det presenterades inte riktigt så.

Det störde en del att det inhägnade området precis runt fyren – som alltså förvaltas av Fortifikationsverket – var alldeles vildvuxet.

Myndigheten borde nog skaffa sig egna får.

 

 

Publicerat i Kultur, Varjehanda | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Mostar

IMG_3887Att betrakta den vackra bron över floden Neretva i Mostar gör en full av vördnad. Byggd i mitten av 1500-talet under det ottomanska väldet.

Bron (Stare Most) blev förstörd av kroatiskt artilleri under Balkankrigen på 1990-talet, men är nu uppbyggd igen. Och under UNESCO:s beskydd.

Jag åkte till Mostar med lokalbuss från Kroatien längs Neretva, genom det vackra, södra Herzegovina.

När jag såg husen, människorna, trädgårdarna och fruktodlingarna kändes det märkligt att veta att det för inte så länge sedan pågick krig i området.

Mostar är en vacker stad och det var fint att gå omkring i kvarteren runt bron, titta in i moskéer och andra byggnader.

Samtidigt är de jugoslaviska krigen i början av 1990-talet mycket närvarande. Allt är inte uppbyggt. Det finns fullt av kulhål i många av husen. Motsättningarna mellan kroater och bosniaker i staden är fortsatt stora.

Bosnien och Herzegovina känns knappast som en statsbildning som kommer att vara för evigt. Man får verkligen hoppas att kommande gränsjusteringar kan komma till stånd med hjälp av diplomati, och utan krig.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Some general instructions

IMG_3730Ibland behövs helt enkelt lite regler, och då är det förträffligt att Kenneth Koch har skrivit dikten Some general instructions.

För den som vill läsa hela dikten – och det är den värd – finns den här från arkiven hos New York Review of Books (1975)

Det är klokskap, ömsinthet och humor i en fin blandning.

 

” … Do not be defeated by the

Feeling that there is too much for you to know. That

Is a myth of the oppressor. You are

Capable of understanding life. And it is yours alone

And only this time. Women who appeal to you

Should be told so, and loved, if you can, but no one

Should be able to shake you so much that you wish to

Give up. The sensations you feel are caused by outside

Phenomena and inside impulses. Whatever you

Experience is both “a person out there” and a dream

As well as unwashed electrons. It is your task to see this through

To a conclusion that makes sense to all concerned.”

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Across the ravaged land

IMG_3749Det är intressant med Fotografiska muséet. Jag går för det mesta dit för att se någon speciell utställning – i det här fallet Zorns fotografier – och så blir jag fångad av någonting helt annat.

Nick Brandts utställning On This Earth a Shadow Falls Across the Ravaged Land består av fotografier om Östafrikas hotade djurliv.

Brandts fotografier är storslagna. Närbilder på lugna och värdiga djur, ibland som om de vore fångade på bild i studio.

Utställningen är en hyllning till ” … en tid då djuren levde i harmoni, obekymrade över den tid vi lever i idag, med skövling av naturresurser, jakt för nöjes skull och ekonomisk girighet.” Den tiden är förbi.

Leoparden på bilden tycks se oss i ögonen, och fråga hur vi egentligen vill ha det.

 

Publicerat i Kultur | Märkt , , | Lämna en kommentar

Oopererad

Några har hört av sig med förhoppningen om att operationen av det vänstra ögat (som jag berättade om i ett tidigare inlägg) gick bra.

Det finns en historia att berätta.

Gårdagen då allt skulle ske blev strulig. Jag möttes av en överraskning vid ankomsten till S:t Erik: operationen hade helt sonika skjutits upp någon månad.

Efter det att jag omtumlad hade lämnat sjukhuset för några dagar sedan med en kallelse till operation i handen, hade läkarteamet kommit på andra tankar.

Men de glömde att berätta det för mig.

Sent omsider fick jag igår prata med en ansvarig läkare. Att jag fick göra det var tack vare en sköterska som insåg hur fel det hade blivit, och som försökte göra allt för att hantera den pinsamma situationen.

Jag kan förstå deras ändrade medicinska bedömning, även om den hade kunnat göras redan när jag var där några dagar dessförinnan. Men alla kan göra fel. Det är bra att det finns rutiner där läkare diskuterar sina beslut med varandra, och kan rätta till fel som görs. Jag klagar verkligen inte på det.

När det gäller det administrativa känns det betydligt surare. Uppenbarligen klickade rutinerna totalt. Att jag inte hade behövt oroa mig är en sak. En annan är att allt det jobb som andra på min hemmaplan lade ner för att täcka upp för mig, gjordes i onödan.

Och det enbart för att den helige Erik hade glömt bort att meddela mig.

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Zito

imagesEn nyhet som måhända har försvunnit i det rojalistiska bruset är att Zito är död.

Santos-spelaren José Ely de Miranda, med artistnamnet Zito, var mittfältare i Brasiliens VM-lag från 1958,

Såhär i historiens ljus framstår det kanske som självklart att Brasilien skulle vinna VM-turneringen 1958, men det var det inte då. Brasilien var visserligen favoriter, men hade aldrig vunnit ett VM.

Det brasilianska laget hade ändå förberett sig väl inför Sverige-VM, men det hackade till att börja med en hel del i spelet. Den unge Pelé var skadad (istället spelade Mazzola, dvs. José Altafini), högeryttern Garrincha platsade inte och mittfältet fungerade inte.

Först i den sista gruppspelmatchen mot Sovjet valde tränaren Feola att sätta in Pelé, Garrincha (efter starka påtryckningar från spelarna i truppen) och Zito. Då lossnade det. Och resten är historia …

Zito anses (enligt den excellente fotbollsskribenten Brian Glanville) ha varit turneringens bäste ytterhalv, eller mittfältare om man så vill. Zito vann sedan också VM-guld med Brasilien 1962.

Brasilien spelade under både dessa mästerskap ett 4-2-4-system med Didi och Zito på mittfältet. 4-2-4-systemet hade under 1950-talet utvecklats samtidigt i Ungern (Béla Guttman) och Brasilien (Flávio Costa), och kom under 1960-talet att användas av många klubb- och landslag.

Med dagens lite tramsiga språkbruk skulle man kunna kalla Zito en riktig tvåvägs-spelare.

Zito förblev Santos trogen. Han spelade mer än 700 matcher för klubben mellan 1952 och 1967. Han blev sedan ledare, och sägs vara den som 2003 såg till att den 11-årige Neymar hamnade i Santos.

Nu finns enbart Pelé och Zagallo kvar i livet från segerlaget från 1958.

 

Publicerat i Idrott | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vänster öga

Alltsedan jag i unga år fick en sten kastad i det vänstra ögat, har jag nästan helt fått lita till det högra.

Det vänstra har hjälpt till en smula med vidvinkelseendet, men annars inte gjort så mycket väsen av sig. Det högra har, å andra sidan, varit högst pålitligt.

Sedan en tid har det vänstra börjat krångla, vilket jag nog tycker är lite bonddrygt med tanke på hur lite det över åren har bidragit till det gemensamma projektet.

Synfältet ut åt vänster har försvunnit, vilket har gjort både trängsel i tunnelbanan och akademiskt mingel svårare att hantera.

Diagnosen från ögonsjukhuset S:t Erik var grå starr på vänster öga, och följaktligen operation. Sådana ingrepp är rutin och nästan alla seniora människor som jag känner tycks ha mestadels goda erfarenheter av egna (eller andras) operationer.

Operationen blir av senare i veckan. Det är tidigare än jag hade förväntat. Trycket i det vänstra ögat var såpass högt att den helige Erik ville operera så snart som möjligt.

Dålig timing på flera sätt, men jag är tacksam över att få en tid så snabbt.

Jag oroar mig nog inte så mycket för den här operationen, men hoppas förstås få tillbaka den begränsade syn som jag hade förut.

Det blir annorlunda när det högra ögat inom några år (antar jag) ska få en ny lins. Då blir det mer nervigt.

 

Publicerat i Varjehanda | Märkt , , | 2 kommentarer

Minnet och glömskan

IMG_2606Seminarium på Trafikverket tidigare i veckan, där forskarkollegor berättade om sina projekt. Det var lärorikt på flera sätt.

En av forskarna, som en tid har studerat Trafikverket, stod för en intressant iakttagelse. Närhelst han hörde kritik av verket för inställda tåg, potthål i vägen, usel information etc. hade hans spontana reaktion numera kommit att bli att betona komplexiteten i verkets uppgift.

Jag kände igen mig.

Vi har lätt att identifiera oss med dem som vi studerar. Åtminstone får vi en lite bättre förståelse för de problem som finns. Det här är ett av flera skäl till att myndigheter bör vara öppna mot forskare.

Något annat som var tydligt under dagen var att det pågår en recycling av idéer när det gäller hur organisationer fungerar. Jag noterade att många av 1960- och 1970-talets dominerande idéer verkar ha en renässans just nu: intressentmodeller, systemtänkande, planeringsmodeller och annat.

Inte mycket nytt under solen. En erfaren tjänsteman viskade till mig att han kände sig lite till åren kommen vid åsynen av allt detta redan prövade tankegods.

I viss utsträckning kan sådana erfarenheter utgöra ett problem. Ska man skapa entusiasm för nya reformer gäller det att inte för många medarbetare finns kvar som kommer ihåg att de gamla reformerna aldrig riktigt höll vad de lovade.

Kort minne och en viss grad av naivitet är viktiga egenskaper hos dem som vill övertyga andra.

Organisatoriska reformer förutsätter ibland, som Nils Brunsson har påpekat, att det finns verksamma mekanismer för glömska.

 

 

Publicerat i Forskning, Politik | Märkt , , , , | 1 kommentar

Broken dreams

Broken-dreamsEfter en dag med kollegor på Södertörn diskuterande utbildning och forskning, men också visioner, strategier, planer, utvärderingar (ingen kommer undan administrationssamhället), tog jag tåget till Borlänge.

Här finns Trafikverket och i morgon ska jag prata om Styrning av Trafikverket för en del forskarkollegor, men framförallt för en hoper tjänstemän i verket.

Trafikverket startade sin verksamhet i april 2010, och myndigheten växte under stor tidspress fram ur Banverket och Vägverket. Ambitionerna var höga och det fanns sannerligen förväntningar på den nya trafikslagsövergripande myndigheten.

Alla skulle komma fram snabbt, grönt och säkert.

Så har det inte riktigt blivit, och verket har fått utstå mycket kritik (alla som åker tåg har väl någon gång tänkt att allt inte står rätt till). Senast levererade en offentlig utredning massiv kritik mot myndighetens ledning för att inte ha ” … koll på anläggningen”.

Men inte är det lätt, och som den tillträdande generaldirektören Lena Erixon sade när hon i veckan blev presenterad av ministern: ” … det finns ingen quick fix”. Nej, det gäller nog att ha en hel del respekt för uppgiftens komplexitet.

Så tänker jag när jag sitter på restaurang Broken Dreams i Borlänge, och lägger sista handen vid min presentation.

 

Publicerat i Politik | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Snoka

334px-Gunnar_NordahlAtt Norrköping i folkmun ibland kallas för Peking sägs härstamma från Sven Hedin. Denne (i sanning ärkereaktionäre) upptäcktsresande höll någon gång under 1910-talet en föreläsning om sina Kinaresor vid stadens läroverk.

Hedin sa då att Nanking betydde ” … den södra staden, ungefär som Söderköping”. Några läroverkselever frågade då vilken som var den norra staden, och fick då veta att det var Peking. Alltså Norrköping.

Kanske är det sant.

Numera kallas fotbollslaget i stan ofta för Peking. När jag växte upp gjorde vi inte det. Vi kallade laget ”Snoka” eller – helt enkelt – IFK.

”Snoka” var från början ett öknamn som supportrar till Sleipner brukade använda om IFK:arna. Sleipner var arbetarklassens lag. De välkammade läroverkspojkarna i IFK var precis som snokar, menade Sleipners anhängare. De försökte se farliga ut men egentligen var de ganska harmlösa.

Efterhand tog IFK:arna över (ök)namnet och gjorde det till sitt (smeknamn). Det är ofta en klok taktik.

Sleipner och IFK var länge stora rivaler. Sleipner var som sagt arbetarlaget, medan IFK hade grundats av pojkar vid det läroverk där Hedin en gång orerade. Läroverket heter numera De Geergymnasiet, och kallas ännu idag (antar jag) för ”Lärka”.

Det finns en alternativ förklaring till namnet ”Snoka”, nämligen att det har att göra med ”Nalle” Halldéns näsa för fotbollstalanger. IFK:s legendariske ledare lyckades under 1940- och 1950-talen snoka upp talanger runt om i landet – Gunnar Nordahl (på bilden ovan) och andra – som sedan kunde se till att IFK för det mesta vann Allsvenskan.

Det är längesedan nu. Rivaliteten mellan Sleipner och IFK finns knappast kvar. Fast jag har faktiskt en kollega som håller sin tumme när Sleipner spelar, och som verkar bekymra sig föga om hur det går för ”Snoka”.

 

 

Publicerat i Idrott, Kultur | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer