Först det självklara: att gamla inte får en ordentlig medicinsk bedömning är förfärligt, och ett lagbrott.

Jag ska ta upp något i IVO:s presentation som jag reagerade emot (men som möjligen i sammanhanget kan ses som en smula perifert).

Så här skriver Inspektionen för vård och omsorg (IVO) i sitt pressmeddelande:

”Utifrån den granskning av journaler som IVO genomfört så har ungefär en femtedel av personerna på äldreboendena inte fått någon individuell läkarbedömning.”

Många hakade på … 20%.

Dagens Nyheter skrev att ”ungefär var femte person som antingen haft eller misstänks ha haft covid-19 på de undersökta äldreboendena, inte har fått någon individuell läkarbedömning”.

Men är det så? Hur ska man tolka undersökningen?

IVO undersökte journaler i fall där det hade kommit in anmälningar, och kom då fram till att det – bland dessa – var en femtedel som inte hade fått någon individuell vårdbedömning av läkare.

Illa nog, men det är knappast så att ”en femtedel av personerna på äldreboendena inte fått någon individuell läkarbedömning”.

De journaler som undersöktes var ju sådana där det redan fanns en misstanke om att allt inte stod rätt till.

Det är lite skillnad om brister finns på 20% av sådana boenden där det redan finns en misstanke om missförhållanden, eller om brister finns på 20% av samtliga boenden.