Blyerts och blad

Hur gick det på IFK:s digitala årsmöte, undrar ni kanske. Blev det någon kalabalik?

På förhand såg det ju ut så. Mötet föregicks av en intensiv debatt i surbullestan.

Någon dag innan årsmötet hade supporterforumet Gnällbänken stängt ned. Det blev helt enkelt lite för mycket påhopp.

Sisådär 900 plus var anmälda. Norrköpings Tidningar (NY), dvs. lokalblaskan, hade en direktchatt.

Det blev en digital framgång eftersom allt på något sätt ”funkade”. Dagordningen avverkades och beslut fattades.

Men poängen med medlemsmöten är också att åsikter och argument ska brytas mot varandra, och så blev det inte.

Den som begärde ordet blev uppringd vilket tog sin tid. Någon debatt blev det inte, och mötet tog ändå nästan fyra timmar.

Valberedningens förslag vann i nästan alla omröstningar … dock fick den nye ordföranden enbart en mandattid på ett år. Han har – ännu i varje fall – inte medlemmarnas fulla förtroende.

Den kickade ordföranden Peter Hunt begärde ordet från sin lockdowntillvaro i Portugal, och meddelade att han på egen hand skulle bekosta en staty av en av klubbens legendarer: Ove Kindvall.

Snygg sorti.

Nästa vecka ska jag på medlemsmöte. Det är årsmöte i Idrottsföreningen Kamraterna i Norrköping (IFK). Allt sker förstås digitalt.

Kanske blir det dramatik. Föreningens ordförande under några år, Peter Hunt, har fått tonvis med kritik på senare tid.

Huvudsakligen har det gällt vad man skulle kunna kalla ledarstil. Hunt sägs vara lite för bufflig och tämligen självsvåldig. Det verkar ligga en del i det.

Å andra sidan har han bidragit till att IFK i några år nu har varit en klubb att räkna med. Det har gått bra både sportsligt och ekonomiskt, och en del av det verkar vara Hunts förtjänst.

Jag har följt diskussionerna bland en del supportar på den så kallade Gnällbänken. Tonläget är högt och inte alltid så respektfullt.

Silly season har fått en ny innebörd i år.

För en medlem som jag – på distans och med begränsad inblick i styrelsearbetet och föreningens skötsel – är det inte så lätt att veta vad som är bäst för föreningen.

Min känsla är att Hunt nog skulle kunna räkna med många medlemmars stöd. Å andra sidan är det svårt att ha en ledning som saknar legitimitet hos såpass många.

Kanske blir det ingen dramatik. Valberedningen har föreslagit en ny ordförande. Revisorerna har (i förväg i brev till medlemmarna) redovisat kritiska synpunkter på beslutsfattandet i föreningen under den nuvarande regimen, dvs. den under Hunt.

Min bild är väl att det som Hunt nu kritiseras för är sådant som under tidigare år i huvudsak har accepterats av den övriga styrelsen. Kritiken kan därför tyckas lite orättvis.

Å andra sidan kan en ordförande i en förening som IFK inte ha en stor del av medlemmarna emot sig.

Kanske är det som Noa Bachner skrev i Expressen att Hunt nog flög lite för nära solen.

Igår deklarerade också Peter Hunt att han inte kommer att ta strid. Så kanske blir det ett lugnt årsmöte. Vi får väl se. Och efter årsmötet är det förhoppningsvis slut på diskussionerna om arbetsmiljöproblem, organisation och styrelsearbete.

Då kan man istället börja oroa sig för det vanliga: stabiliteten i försvaret, kvaliteten på ”wingbacks” och när Totte Nyman kan vara på planen igen.