I väntan på att allsvenskan ska komma igång, laddar jag upp med lite bordsfotboll från Stiga.
Äldste sonen har nyligen köpt ett spel med benstativ och allt, och ligger i hårdträning.
”Med förträffligt styrsystem kan du kontrollera bollen som du vill. Gör perfekta passningar och lägg ett hårt skott i krysset”. Står det i reklamen.
Lätt är det inte, men väldigt roligt.
Min Drillo-taktik klarade sig dessutom förvånansvärt bra mot sonens intränade Arsenal-kombinationer.
Agnes Cleves konst visas på Uppsala konstmuseum (i slottet).
Född i en uppsaliensisk överklassfamilj i slutet av 1800-talet. Där fanns uppenbarligen både pengar och en viss vidsynthet. Pappan var professor i kemi och mamman journalist.
De tre döttrarna fostrades alla till yrkesverksamma kvinnor: journalist (Celie), vetenskapare (Astrid) och konstnär (Agnes).
Hennes syster Astrid var den första kvinna att doktorera i naturvetenskap vid Uppsala universitet (1898).
Agnes gick på konstskolor, reste runt i Europa och världen och tillbringade mycket av sin tid i samtidens mest uppburna modernistiska konstkretsar.
Hon påverkades av allt det som det så kallade avantgardet ägnade sig åt, och betraktas idag som en “kubistisk expressionist”.
Utställningstexten gör också en poäng av att Agnes privat var en modern kvinna. Hon skiljde sig, hade ansvar för sina barn varannan vecka , och hon vågade “ … välja bort männen som begränsade hennes utveckling”.
Det är sevärt. Dessutom har museikaféet goda minisemlor.
Hemma efter nytt besök i Örebro, en stad som har ett snyggt slott. Det första på platsen byggdes på 1300-talet.
Jag var nu inte där för att titta på byggnader, utan för att jobba. Doktorander som forskar om offentlig förvaltning skulle få (och fick) synpunkter på sina texter från lite mer erfarna forskare.
Det var mest statsvetare på plats, och 80% av alla uppsatser hade Michel Foucault som huvudreferens.
Intressant hur det kan bli. Jag påmindes om att det var ungefär likadant i företagsekonomi/redovisning på 1990-talet, åtminstone på någon konferens där jag var med.
Det finns trender när det gäller teorier inom samhällsvetenskaperna. Och att någon teoribildning ersätter en annan handlar nog oftast om annat än att det skulle gå att ” … förstå samhället bättre” med hjälp av teorierna som tar över.
Trender och moden, precis som inom arkitektur. Under den senaste ombyggnaden av Örebro slott (sent 1800-tal) strävade de ansvariga efter att få slottet att se ut som de (då) tyckte att slott borde se ut.
Det är förmodligen därför som det är så snyggt.
Idag är det en speciell dag för mig.
Samtidigt som jag gläds åt alla gratulationer på min egen födelsedag, är det exakt ett år sedan min mamma somnade in.
Det var en sorg, men också en lättnad. Hon mådde inte bra under sitt sista halvår i livet.
Tidigare hade hon alltid svarat på frågor om sin hälsa med ett ” … jodå, ena dagen si och andra dagen så”.
Men det hade förändrats. Demensen hade gjort henne förvirrad. Livslusten hade falnat.
När vi pratades vid och jag berättade för henne hur gammal hon var, kunde hon säga ”oj, är jag så gammal … då har jag väl rätt att dö”.
Jag visar sällan bilder av familjen här på bloggen, men gör ett undantag. Hon är så fin på det här kortet.
Kortet är taget under en tid när hon hade fått glädjen tillbaka. Hon hade nyligen fyllt 91, var ute varje dag med sin rullator och njöt av solen. Så här vill jag minnas henne.
Födelsedagsfirande idag (fast jag fyller i morgon) …
Söndagsslö morgon och promenad i omgivningarna med Maria (vi passerade bland annat terrasshusen i Gröndal).
Sedan kom kidsen (utom den yngsta som fixar med grejer i Skåne).
Mat hos den lokala indiern Gandhi (alltid förträfflig) och sedan blev det champagne och bakelser från Lundbergs konditori.
Prat och mycket skratt, gissningslekar (med hjälp av GeoGuesser) och därefter tittade några av oss på finalen i EM-handbollen.
Det blir inte så mycket bättre än såhär …
I DN idag intervjuades FRA-chefen Dag Hartelius.
Denne uppges ha sagt ”Vi bedriver ett krig på tre fronter”.
I idrott brukar man ju säga att det är bra att ”kriga lite”, men då är det bildligt talat.
Metaforiskt, ungefär som ”livets höst” och ”hon går en ny vår till mötes”.
Livets höst är en sinnebild för ålderdom. Att gå en ny vår till mötes symboliserar framtidshopp.
Men att bedriva ett krig ger en bild av … att bedriva ett krig.
Den som är chef för en verksamhet i försvarsmakten bör nog uttrycka sig på annat sätt.
Kanske gjorde han det. Kanske var det bara DN:s journalist som tyckte att det var en fräsch rubrik.
Tage Erlander sa en gång apropå kulturpolitik att den måste bedrivas på armlängds avstånd. Politiker skulle inte lägga sig i medborgarnas själsliv.
Konst kan väcka starka känslor. Jag har skrivit tidigare om Erik Krikortz DDR-kitschiga markvärmecentral i Carolinabacken i Uppsala.
Igår var det debatt i fullmäktige. Upsala Nya Tidning rapporterade.
Erlandertraditionen (eller för den delen en liberal tradition) verkar inte vara särskilt stark hos alla partier i Uppsala.
Moderaterna vill att konst placerad på Uppsalas paradgata ska ” … representera Uppsalas kärnvärden, inte vad en enskild konstnär tycker”.
Centerns kommunalråd, Stefan Hanna, tycker att det är tveksamt om kommunenn överhuvudtaget ska acceptera konceptuell konst.
Kristdemokraterna vill att konstverket ska omgärdas med taggtråd.
Sverigedemokraterna vill att konst som finansieras med skattemedel ” … ska uttrycka harmoni och vara estetiskt tilltalande”. Partiets förespråkare anser att Krikortz verk är ”sinnessjukt”.
Enligt UNT säger sig dessa fyra partier ” … värna konstens frihet, med några viktiga förbehåll; det ska inte gälla konst i det offentliga rummet och inte om den finansieras med skattemedel.”
Tänkte att jag skulle läsa Hemingway. Jag minns att jag var förtjust i några av hans böcker när jag var lite yngre.
Hemingway fick Nobelpriset i litteratur samma år som jag föddes.
Jag tror knappast att Hemingways skenbart okomplicerade texter skulle ha fallit dagens Nobelkommitté i smaken.
Han skrev inte mängder av böcker, och publicerade enbart sex romaner under sin livstid. Det är fullt möjligt att läsa alla under några veckor (och samtidigt jobba).
Det dricks en hel del i romanerna. Svenska nyöversättare skulle också få betydande problem med sexism och rasism.
När jag nu läser dem igen tycker jag bäst om Fiesta, The Sun also rises (Och solen har sin gång), som handlar om livet i Paris för ”the lost generation”, fiske i Pyrenéerna och tjurfäktning i Pamplona.
Sparsmakad prosa, mycket är underförstått (det brukar kallas för iceberg-theory) och ofta är det påfallande bra dialog.
Till exempel den här ordväxlingen mellan Jake (som är Hemingways alter ego) och Brett (den kvinna som han älskar men aldrig kan få):
“I thought you weren’t going to ever talk about it.”
”How can I help it?”
”You’ll lose it if you talk about it.”
”I just talk around it. You know I feel rather damned good, Jake.”
”You should.”
”You know it makes one feel rather good deciding not to be a bitch.”
”Yes.”
”It’s sort of what we have instead of God.”
”Some people have God”, I said. ”Quite a lot.”
”He never worked very well with me.”
”Should we have another Martini?”
Tåget 17.01 från Centralen mot Uppsala ställdes in, så 17.11-tåget är proppfullt.
Trötta kvinnor och män lutar sig mot det som finns att luta sig emot, och tittar ner i sina mobiler.
Ingen information i högtalaren om varför det blev så här.
Den vanliga informationen om plattformen i Märsta ropas ut. Den är inte lika lång som tåget, så den som ska gå av i Märsta bör undvika de sista två vagnarna.
Varför förlängs inte plattformen i Märsta?
Ingen kommer för att kolla biljetter. Kanske beror det på att det så trångt att det knappast går att ta sig fram genom tåget.
Jag tillhör de lyckligt lottade som har sittplats. Av en händelse sitter jag och läser en text om Trafikverkets tillkomst. Den är från 2010.
Ett citat fångar uppmärksamheten: ”Bakom en till synes byråkratisk omstrukturering gömmer sig en unik möjlighet”.
Alla möjligheter verkar finnas kvar.
Oxford University Press har givit ut en Handbook of Swedish Politics. Jon Pierre i Göteborg har hållit i trådarna.
Boken innehåller ett femtiotal kapitel om allt som sveofiler kan tänkas vara intresserade av.
Själv har jag bidragit med två kapitel (båda skrivna tillsammans med Göran Sundström): om styrning och om europeisering.
En handbook är, enligt Websters ordbok ” … a book capable of being conveniently carried as a ready reference”.
Boken väger ett par kilo, så ”conveniently carried” är väl att ta i. Men den står snyggt i bokhyllan. Jag hade dock föredragit ett annat omslag.
Blyerts och blad 